Beskrivning
Beredning och tilläggsinformation:
serviceansvarig (funktionshinderservicen) Pamela Stenberg
fornamn.efternamn2(at)itauusimaa.fi
ledande socialarbetare Laura Lindroos
jurist Janina Luminto
jurist Matilda Eklund
fornman.efternamn(at)itauusimaa.fi
Den bifogade begäran om omprövning har inkommit till välfärdsområdets registratorskontor 23.3.2026 (IUHVADnr-2025–3438) och rör nämndens beslut 3.2.2026 (§ 11) om tillämpningsanvisning gällande stöd för rörligheten.
Krav och motivering
Här följer en sammanställning av de punkter som begäran om omprövning avser samt motiveringarna till dessa punkter. Hela skrivelsen, även i övrigt, bifogas.
Iakttagelser om beslutets ikraftträdande
a. Tillämpningsanvisningen är avsedd för tjänsteinnehavare, och nämnden har beslutat att den ska träda i kraft den 3 februari 2026 vid tidpunkten för behandlingen av ärendet.
De ändringar som införts i tillämpningsanvisningen har fortfarande inte meddelats klienterna, vilket innebär att serviceanvändarna inte känner till de ändrade grunderna för beviljande och de ändrade sätten att ordna tjänsten. De är därför inte förberedda på att ta upp och motivera sina behov när de lämnar in ansökningar eller deltar i uppdateringar av klientplanen, och går därför miste om den service de behöver.
Detta strider mot de skyldigheter som anges i punkt 2.2 i tillämpningsanvisningen. ”Klienten har rätt att få information, rådgivning och handledning under bedömningen av servicebehovet och andra skeden i klientprocessen. När bedömningen görs ska det redogöras för klienten vilka hans eller hennes rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna lagstiftningen eller speciallagstiftningen är samt för de olika alternativen vid tillhandahållandet av tjänster och deras effekter liksom också för andra omständigheter som är av betydelse för klientens ärende. Redogörelsen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll och betydelse.”
Bedömning av servicebehovet Provresor:
Anvisningen: Under provresan åker en fysioterapeut eller någon annan lämplig yrkesutbildad person tillsammans med klienten i kollektivtrafikfordonet. Resan börjar hemma och avslutas hemma.
Kommentar: Och hur utreder man färden från hållplatsen för kollektivtrafiken till den önskade destinationen?
b. En sådan utredning är inte tillräcklig om resan från hållplatsen till destinationen överskrider klientens förmåga att röra sig till och inom destinationen. Enligt tillämpningsanvisningen ska skälighetsbedömningen göras både med tanke på personer med funktionsnedsättnings behov av stöd och ur kostnadssynvinkel. Syftet med funktionshinderservicelagen är att skapa jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Besluten ska alltid fattas utifrån de individuella behoven. Det är till exempel inte skäligt att jämföra en enskild klients ansökan med områdets eller ortens andra personer med funktionsnedsättnings behov av att röra sig, eftersom varje persons förutsättningar och de rörlighetsbehov som ingår i just deras liv skiljer sig åt.
c. I tillämpningsanvisningen ska det betonas att syftet med funktionshinderservicelagen är att trygga likabehandling, delaktighet och ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning och att den inte ska användas som sparobjekt. Nedskärningar i nödvändiga tjänster strider mot skyldigheterna att tillgodose de grundläggande rättigheterna och överför kostnaderna till andra tjänster, vilket på sikt leder till marginalisering och högre kostnader. Det är orättvist att lämna människor som tillhör utsatta grupper utan de tjänster som skulle göra det möjligt för dem att leva ett normalt liv. Lösningar som inte tillgodoser individuella behov blir i slutändan alltid dyra för samhället. Välfärdsområdena får inte genom egna beslut inskränka de rättigheter som lagen ger. Lagen ger inte möjlighet att fatta beslut om resans pris eller om priset är skäligt, varför hänvisningen till skälighet/jämkning bör strykas ur tillämpningsanvisningarna.
Innehållet i och syftet med stödet för rörligheten
31 § i funktionshinderservicelagen om den regionala omfattningen av stödet för rörligheten: Anvisningen: normal livsföring, såsom arbete, studier, uträttande av ärenden, rekreation, samhälleligt deltagande eller därmed jämförbar verksamhet.
d. Kommentar: Till exempel skulle man för tydlighetens skull även kunna nämna deltagande i motionsgrupper som upprätthåller konditionen och andra hobbyer under denna punkt.
Anvisningen: ”främjas självbestämmanderätten, likabehandlingen och delaktigheten för personer med funktionsnedsättning”
Kommentar: De jämknings- och sparmål som ingår i tillämpningsanvisningen står i strid med de mål som anges i anvisningen, nämligen främjandet av självbestämmanderätt, likabehandling och delaktighet. Flera aktörer har konstaterat att funktionshinderservicelagen inte kan vara en sparlag. I tillämpningsanvisningen får man inte ange något som inte direkt kan härledas från lagen.
e. Jämkningsbedömningar avseende priset och liknande bör strykas.
Förutsättningar för beviljande av stöd för rörligheten
Anvisningen: I funktionshinderservicelagen har införts ett tillägg 1.1.2026 som stärker funktionshinderservicelagens ställning som speciallag. Det skede i livet som klienten befinner sig i och klientens behov av stöd ska enligt preciseringen styra beviljandet.
f. Kommentar: Det är en allvarlig brist att ett tillägg till bestämmelsen som garanterar kontinuiteten i funktionshinderservicen vid övergång från ett livsskede till ett annat saknas i denna tillämpningsanvisning: § 2, punkt 4 ”Vid bedömningen ska också beaktas servicens kontinuitet vid övergången från ett livsskede till ett annat.”
Tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice
g. Återigen saknas i denna tillämpningsanvisning det väsentliga tillägget till paragrafen om funktionshinderservicelagens tillämpningsområde: § 2, punkt 4 ”Vid bedömningen ska också beaktas servicens kontinuitet vid övergången från ett livsskede till ett annat.”
Arbetsresor och Resor för studier
Anvisningen: Vid bedömningen av arbetsresans regionala omfattning beaktas personen med funktionsnedsättnings likvärdiga rätt att arbeta samt resans längd och kostnadernas skälighet.
h. Kommentar: Jämlikhet förutsätter att åtminstone arbetsresor beviljas till samma pendlingsregion som för personer utan funktionsnedsättning.
Anvisningen: Som studieresa betraktas inte en resa som hänför sig till studier av hobbynatur.
Kommentar: Vad innebär detta i förhållande till lika rätt att studera? Även andra studerar på fritiden när de ägnar sig åt sina studier.
Anvisningen: Vid bedömningen av studieresornas regionala omfattning beaktas en person med funktionsnedsättnings likvärdiga rätt till studier och personens individuella behov av stöd för rörligheten samt resans längd och kostnadernas skälighet.
Kommentar: Jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning? Återigen nämns skäligheten i kostnaderna i tillämpningsanvisningarna. I lagen anges inget sådant, och välfärdsområdena kan inte inskränka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning så att rättigheterna blir smalare än vad som avses i lagen.
i. Jämkningsomnämnandena bör strykas från tillämpningsanvisningarna.
Resor som hänför sig till normal livsföring
Anvisningen: Om klienten ansöker om fler än 18 enkelresor per månad ska han eller hon motivera behovet av ytterligare resor. En förutsättning är dessutom att det är fråga om ett nödvändigt behov att röra sig i anknytning till normal livsföring. Vid prövningen av om tilläggsresor ska beviljas beaktas klientens individuella behov av tilläggsresor orsakat av funktionsnedsättning eller sjukdom, främjandet av likvärdig rörlighet och delaktighet, skäligheten i stödet för rörligheten och ett jämlikt bemötande av klienterna.
j. Kommentar: Ett jämlikt bemötande av klienterna kan inte innebära att man gör en jämförelse till exempel med behoven hos personer med funktionsnedsättning som bor på samma ort eller område. Besluten ska fattas utifrån de individuella behoven. Avgörande för behovet av rörlighet kan inte vara personalens åsikt om huruvida verksamheten eller objektet enligt personalens mening är nödvändiga för den som behöver service.
Reseområde: Funktionell närkommun (närmaste tjänstetillhandahållende kommun)
Anvisning: Med en funktionell närkommun (närmaste tjänstetillhandahållende kommun) avses den närmaste möjliga kommun där den service som klienten behöver finns att få. Fastställandet av vad som är en funktionell närkommun påverkas av hur människorna i allmänhet rör sig i området och var de uträttar sina ärenden samt av var olika tjänster finns att få. Vad som är en funktionell närkommunen bedöms individuellt för varje klient. Beroende på var i kommunen klienten bor är det av betydelse vart människorna i allmänhet åker från det området och var tjänster finns att tillgå. Klienten har rätt att göra resor mellan sin bosättningskommun och de kommuner som utifrån klientens individuella behov är vederbörandes funktionella närkommuner.
k. Kommentar: Antalet funktionella närkommuner bör inte begränsas i onödan, antalet resor i sig begränsar möjligheterna till rörlighet.
Reseområde: En kommun som är viktig med tanke på ens eget liv
Anvisning: En kommun som klienten behöver besöka upprepade gånger kan betraktas som viktig med tanke på klientens liv. Det kan till exempel vara en kommun där nära släktingar eller nära vänner till personen med funktionsnedsättning bor. Det kan också vara en kommun som har en koppling till en hobby som klienten regelbundet utövar. Klienten ska i sin ansökan motivera resans syfte och ange orsaken till de upprepade besöken i den andra kommunen. För att en kommun där en anhörig eller vän till klienten bor ska kunna anses vara en viktig kommun med tanke klientens liv krävs det att klienten regelbundet besöker de anhöriga eller vännerna. Sporadiska besök uppfattas vara enstaka resor av engångskaraktär utanför reseområdet.
Kommentar: Ett sätt att tolka saken som är främmande för livet. Föreställ er att personer som inte har någon funktionsnedsättning skulle utreda hur många gånger om året eller månaden de vill besöka sina närstående eller sina vänner.
l. Man bör åtminstone i förväg informera dem som behöver service om vad som anses vara gränsen för regelbundenhet. Det får inte ställas krav på att motiveringen ska vara alltför detaljerad. Att betrakta en resa som nödvändig innebär att personen med funktionsnedsättning själv anser den nödvändig; i annat fall kränks integritetsskyddet.
Enskilda beslut är besvärliga för dem som behöver servicen: man kan aldrig veta hur långa handläggningsköerna är för ansökningarna, och det går aldrig att få beslut när behovet är akut eller uppstår med kort varsel. Dessutom medför detta arrangemang tidskrävande merarbete för de anställda inom funktionshinderservicen.
m. Beslutet skulle i stället alltid kunna fattas på ett flexibelt sätt, så att även de som endast sällan behöver resa får ett beslut som gäller tills vidare om x resor per år.
Det ursprungliga målet med reformen av lagen var att förbättra rörligheten för personer med funktionsnedsättning. Den som berett lagen har gjort ett misstag, och lagen innehåller inte längre något omnämnande av rätten att färdas till alla grannkommuner/närliggande kommuner. Detta inskränker personens livsområde onödigt mycket.
n. Välfärdsområdets tillämpningsanvisning kan inte utgå från att en person med funktionsnedsättning i förväg måste känna till och kunna anmäla varje resmål som kan uppkomma i framtiden, till exempel en intressant konsert, ett museum, ett torgevenemang, nya bekanta och så vidare, som inte fanns eller var kända när området fastställdes. De som är i behov av service gör inga resor till närliggande kommuner utan att det finns ett konkret behov, och eftersom antalet beviljade resor (minst 18 per månad) redan i sig begränsar rörelsefriheten.
Det finns inget som hindrar välfärdsområdet och nämnden för ordnande av tjänster från att automatiskt tillåta resor till närliggande kommuner för alla som behöver servicen. På så sätt skulle de som behöver servicen inte tvingas redogöra för detaljerna i sitt liv och motivera varje resa för personalen, vilket skulle frigöra personalens arbetstid för viktigare uppgifter. Personer som inte har någon funktionsnedsättning behöver ju inte heller motivera varje resa till en grannkommun!
Ersättning för resor av engångskaraktär utanför reseområdet
Anvisning: En klient kan på basis av en tjänsteinnehavares individuella prövning av exceptionella och motiverade skäl beviljas nödvändiga resor av engångskaraktär till en plats utanför reseområdet.
o. Kommentar: Den nödvändighet som avses i lagen innebär inte att funktionshinderservicen ska bedöma om resorna är nödvändiga enligt personalens uppfattning eller inte. Om det var så, skulle personer med funktionsnedsättning hamna i en ojämlik situation jämfört med personer utan funktionsnedsättning. Begreppet nödvändighet avser behovet av service, inte en bedömning av om resmålet är nödvändigt.
Färdtjänst som stöd för rörligheten: Hjälp och stöd av ledsagare i anslutning till färdtjänst
Anvisning: En person som själv behöver taxiförarens hjälp för att förflytta sig kan i regel inte vara ledsagare. I så fall är det fråga om kombinerad samåkning.
p. Kommentar: Detta sätt att tolka saken strider mot HFD:s beslut.
Beställning av färdtjänstresa
Problem med standardbeställningar: Transportbeställningarna är i regel förhandsbeställningar som ska göras senast 60 minuter före resans början. Klienten kan ange en start- eller ankomsttid för transportbeställningen, men inte båda. Beställningscentralen följer den angivna tiden med 15 minuters noggrannhet. Bilen kan komma fram till destinationen högst 15 minuter före det angivna klockslaget.
Anvisning: Klienten ska avboka en beställd körning senast 60 minuter före avtalad avhämtningstid. Avbokning gör man genom att meddela beställningscentralen. Om resan avbokas efter detta dras en (1) färdtjänstresa av från klientens saldo.
q. Kommentar: En resa som av grundad anledning inte genomförts, till exempel på grund av ett migränanfall, bör inte dras av från färdtjänstresorna. Om bilen däremot är försenad med exempelvis en timme och klienten antar att bilen inte kommer alls, kommer klienten inte att tänka på att avboka resan. Det är orimligt att dra av resan och ta ut självrisken i sådana fall.
Anvisning: Om klienten helt låter bli att avboka resan utan grundad anledning, avdras en (1) färdtjänstresa samt självriskandelen beroende på den planerade rutten. Om resor upprepade gånger avbokas utan grundad anledning kan klienten åläggas att betala kostnaden för hela den planerade resan.
r. Kommentar: Sakligare vore det att funktionshinderservicen utreder om klienten behöver särskilt stöd i något avseende, så att resorna inte ställs in eller inte avbokas. Det är inte rätt att straffa klienter som har olika typer av brister i funktionsförmågan.
Rimligt uppehåll eller avvikelse under resan
Anvisning: Klienten har rätt att under resan göra ett skäligt uppehåll eller en skälig avvikelse för att uträtta ärenden. Ett uppehåll för att uträtta ärenden som tar längre tid, till exempel på ett apotek, i en butik eller på en bank avbryter enkelresan, vilket betyder att returresan är en ny färdtjänstresa. Ett skäligt uppehåll är ett nödvändigt uppehåll på cirka femton (15) minuter längs rutten. Som en rimlig avvikelse betraktas en avvikelse på högst cirka 2 000 meter från den direkta rutten för att göra ett uppehåll. Av en individuell grundad anledning kan avvikelsen vara längre än så. Uppehållet och den ringa avvikelse som uppehållet förutsätter kan till exempel bestå i att gå efter post som sitter i en brevlåda, ärende vid bankautomat eller att föra ett brev till en brevlåda för utgående post. En vårdnadshavare eller någon annan överenskommen person har rätt att stanna för att lämna ett barn på dagvårdsplatsen eller hämta det därifrån. Uppehållet och avvikelsen för att föra barnet till dagvård antecknas i klientens servicebeslut.
Kommentar: Beställningscentralens algoritmer beräknar alltid uppehållen längs huvudvägarna, vilket innebär att rutten blir längre och tar längre tid. Algoritmerna känner inte igen situationer där man kan svänga av från motorvägen in på en landsväg för att göra ett kort uppehåll, vilket sparar både kilometer och tid. Beställningscentralens arbetssätt medför alltså onödiga merkostnader både för välfärdsområdet och för klienterna. I de ursprungliga upphandlingarna har man kommit överens om att tjänsten ska utvecklas efter behov. Algoritmens sätt att fungera så här är helt klart en av de punkter som beställningscentralen bör åtgärda. Det är möjligt att ändra algoritmerna.
s. Tills dess bör antalet kilometer för avvikelserna ökas till exempelvis 3 500–4 000 meter. I det fallet måste välfärdsområdet visserligen betala för de extra kilometer som algoritmen kräver längs motorvägar eller huvudvägar, men man slipper åtminstone att betala en ny startavgift. Det tillkommer ju ingen startavgift om resan planeras flexibelt längs den kortaste rutten.
Rätt att resa ensam
Anvisning: Klienten kan av särskilda motiverade skäl beviljas rätt att resa ensam. En särskild orsak kan vara till exempel ett utmanande beteende, allvarlig social fobi, assistent- eller ledarhund eller mycket allvarlig allergi.
h. Kommentar: Stora hjälpmedel kombineras inte ens vid FPA-resor: det tar orimligt lång tid att lasta in och ut hjälpmedel vid varje ny person som kommer in i och ut ur bilen.
Innehåll i begäran om omprövning/yrkande som framförs av den som framställt begäran om omprövning
De som framställt begäran om omprövning yrkar att
a. information om beslutet sänds till personer med funktionsnedsättning, och
tillämpningsanvisningen upphävs och återremitteras för ny beredning, särskilt i fråga om följande punkter
b. punkten om att göra provresor bör ändras så att klientens servicebehov beaktas och att prisets skälighet inte får nämnas,
c. punkten att göra provresor bör kompletteras så att principerna i lagen nämns i anvisningen och det förbjuds att skära ned på funktionshinderservicen av besparingsskäl,
d. punkten Innehållet i och syftet med stödet för rörligheten bör kompletteras så att deltagande i motionsgrupper och andra hobbyer nämns under denna punkt,
e. punkten Innehållet i och syftet med stödet för rörligheten bör ändras så att de riktlinjer som rör skälighetsprövning avseende priset stryks,
f. punkten Förutsättningar för beviljande av stöd för rörligheten kompletteras så att det nämns att kontinuiteten i tjänsterna tryggas vid övergång från ett livsskede till ett annat,
g. punkten Tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice bör kompletteras så att det nämns vikten av att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna vid övergången från ett livsskede till ett annat,
h. punkterna Arbetsresor och Resor för studier bör kompletteras så att det anges att man har rätt till minst samma pendlingsregion som personer utan funktionsnedsättning,
i. punkterna Arbetsresor och Resor för studier bör ändras så att hänvisningen till kostnadernas skälighet stryks,
j. punkten Resor som hänför sig till normal livsföring bör kompletteras så att personer med funktionsnedsättnings behov inte definieras genom att jämföra personer med funktionsnedsättning med varandra och så att personalens åsikt inte kan avgöra behovet av service,
k. punkten Reseområde, Funktionell närkommun bör kompletteras med ett tillägg om att antalet funktionella närkommuner inte bör begränsas i onödan,
l. punkten Reseområde, En kommun som är viktig med tanke på ens eget liv bör kompletteras så att personalen instrueras att på förhand berätta för klienterna vad som är gränsen för regelbundenheten och förbjuda personalen att be om detaljerade motiveringar för resan,
m. punkten Reseområde, En kommun som är viktig med tanke på ens eget liv bör ändras så att personalen alltid uppmanas fatta beslut på ett flexibelt sätt, så att även de som endast sällan behöver resa får ett beslut som gäller tills vidare om x resor per år,
n. punkten Reseområde, En kommun som är viktig med tanke på ens eget liv bör ändras så att det inte föreligger någon skyldighet att anmäla i förväg när man rör sig utanför de kommuner som är viktiga för ens eget liv,
o. punkten Ersättning för resor av engångskaraktär utanför reseområdet bör preciseras så att bedömningen av nödvändighet endast gäller tjänstens nödvändighet, men inte resans nödvändighet,
p. punkten Färdtjänst som stöd för rörligheten, Hjälp och stöd av ledsagare i anslutning till färdtjänst bör ändras så att också den som själv behöver hjälp av föraren kan fungera som ledsagare för en person med funktionsnedsättning,
q. punkten Beställning av färdtjänstresa bör preciseras så att resan inte dras av, om avbokningen beror på grundad anledning, såsom migrän eller antagande att resan har avbokats på transportföretagets initiativ,
r. punkten Beställning av färdtjänstresa bör ändras så att inte ens upprepad underlåtenhet att avboka leder till att klienten måste betala hela kostnaden för resan,
s. punkten Rimligt uppehåll eller avvikelse under resan bör ändras så att avvikelsen kan anses vara en sträcka på 3 500–4 000 meter, samt
t. punkten Rätt att resa ensam bör ändras så att personer som använder stora hjälpmedel ges rätt till ensamresa.
Behandling:
En begäran om omprövning får endast avse innehållet i ett beslut som fattats. Således kan man genom begäran om omprövning inte pröva utsagor som rör frågor utanför beslutets innehåll. Därför kan yrkandet i punkt a inte prövas.
Syftet med omprövningsförfarandet är att möjliggöra ingripande i lagstridiga beslut. Yrkandena i punkterna c, d, f, g, h, k, l, m, n, q, r, s och t gäller önskade formuleringar och gör inte ens gällande att formuleringen av det tidigare beslutet strider mot lag. Myndigheten har prövningsrätt i de ramar som anges i lagen, och genom ändringssökande har man inte rätt att ingripa i denna lagliga prövningsrätt. De demokratiskt valda representanterna i välfärdsområdets nämnder har rätt att inom lagens ramar utforma anvisningarna på det sätt de önskar. Det faktum att den som sökt ändring är av en annan åsikt i ärendet är således inte en grund för att ändra beslutet. Till dessa delar ändras beslutet därför inte.
Dessutom har det i begäran om omprövning lyfts fram att beslutet till vissa delar strider mot lagen. Välfärdsområdet anser att lösningarna inte strider mot lagen på följande grunder.
Yrkande punkt b:
1. Lagstiftningen i sig förutsätter att servicebehovet beaktas, och i tillämpningsanvisningen ingår inte en uppmaning att handla i strid med de aktuella bestämmelserna i lagen. Bestämmelserna i lagen behöver inte återges i tillämpningsanvisningarna, eftersom de i vilket fall som helst är bindande för välfärdsområdet.
2. Enligt 28 § i lagen om funktionshinderservice har en person med funktionsnedsättning rätt att få sådant skäligt stöd för rörligheten som personen behöver. THL har i sina riktlinjer (Handbok om funktionshinderservice, Rätt till stöd för rörligheten, punkten Skäligt stöd för rörligheten) konstaterat att ”Skälighetsbedömningen ska göras med tanke på både stödbehovet och kostnaderna för personen med funktionsnedsättning”. Beslutet strider således inte mot lagen till dessa delar och bör inte rättas.
Yrkande punkt e:
Motivering, såsom yrkande b, punkt 2.
Yrkande punkt i:
Motivering, såsom yrkande b, punkt 2.
Yrkande punkt j:
Lagstiftningen i sig förutsätter individuell prövning, varför anvisningen till dessa delar inte strider mot lagen utan kompletterar den inom ramen för myndighetens prövningsrätt. Nödvändigheten måste bedömas på ett jämlikt sätt, vilket oundvikligen förutsätter en jämförelse, så att klienterna inte ska behandlas godtyckligt och så att samma principer iakttas för alla klienter. Vid tolkningen av lagen har likabehandling inte betraktats som något som står i motsats till bedömningen av individuella behov, utan som något som kompletterar denna. I anvisningen anges uttryckligen att man ska identifiera väsentliga faktorer som inverkar på ärendet, så att bedömningen av nödvändigheten inte enbart bygger på en enskild beslutsfattares åsikt. Beslutet strider således inte mot lagen till dessa delar och bör inte rättas.
Yrkande punkt o:
I anvisningen anges: ”En klient kan på basis av en tjänsteinnehavares individuella prövning av exceptionella och motiverade skäl beviljas nödvändiga resor av engångskaraktär till en plats utanför reseområdet.” I begäran om omprövning påpekas: ”Begreppet nödvändighet avser behovet av service, inte en bedömning av om resmålet är nödvändigt.” De som framställt begäran om omprövning har rätt i detta avseende. I anvisningen finns ett fel som är lagstridigt. Vid beredningen av anvisningen har man försökt använda ordet ”resor” i betydelsen ”resetjänster”, men detta har av misstag formulerats på ett olyckligt sätt, och den bristfälliga formuleringen har förändrat anvisningens faktiska innehåll. Anvisningen är till dessa delar lagstridig, och nämnden återremitterar anvisningen för ny beredning av punkt 9.3.
Yrkande punkt p:
I begäran om omprövning åberopas HFD: beslut 2015:131, där det fastställs att en annan person med funktionsnedsättning som fungerar som ledsagare inte får förlora sina egna färdtjänstresor enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp eller tvingas betala självriskandelen när personen fungerar som ledsagare. Högsta förvaltningsdomstolen har emellertid endast tagit ställning till en situation där ledsagaren faktiskt kan sköta alla uppgifter som ingår i en ledsagares arbete. I det aktuella rättsfallet fungerade ledsagaren som närståendevårdare åt den som ledsagades och kunde, trots sin egen funktionsnedsättning, bistå den ledsagade fullt ut. En ledsagare med funktionsnedsättning ska således visa att han eller hon trots sin skada till exempel vid behov kan lyfta den ledsagade personen in i bilen. Personer med funktionsnedsättning som får stöd för rörligheten klarar i regel inte att utföra något sådant. I anvisningen finns utrymme för undantag om personen med funktionsnedsättning faktiskt kan fungera som ledsagare, och i sådana fall får man avvika från de allmänna riktlinjerna. Anvisningen kan inte anses strida mot det aktuella prejudikatet. Beslutet strider således inte mot lagen till dessa delar och bör inte rättas.
Dessutom uppmanas de som framställt begäran om omprövning att, i den mån det är nödvändigt, lämna in en begäran om information eller begära vägledning och rådgivning i enlighet med förvaltningslagen, om de behöver ytterligare information om tolkningen av tillämpningsanvisningen.