Beskrivning
Beredning och tilläggsinformation:
jurist Janina Luminto
fornamn.efternamn(at)itauusimaa.fi
En begäran om utlåtande från Helsingfors förvaltningsdomstol har inkommit 21.5 och diarieförts hos Östra Nylands välfärdsområdes registratorskontor. I sin begäran om utlåtande begär förvaltningsdomstolen att välfärdsområdesstyrelsen inhämtar nämndens utlåtande om inkomna förvaltningsbesvär i ett uppsägningsärende samt lämnar en redogörelse i ärendet.
Nämnden för ordnande av tjänster avger följande utlåtande:
Yrkanden
Östra Nylands välfärdsområde yrkar att
- besvären avslås i sin helhet, och att
- den som anför besvär åläggs att ersätta välfärdsområdets rättegångskostnader jämte dröjsmålsränta enligt räntelagen en månad efter det att domen meddelats.
Motivering
Efter samarbetsförhandlingar som genomförts i enlighet med lagen har Östra Nylands välfärdsområde sagt upp Aaltonens tjänsteförhållande så att det upphör efter den lagstadgade uppsägningstiden. Aaltonen har hörts vid ett hörande och har där haft möjlighet att ge uttryck för sin uppfattning om förekomsten av grunder som talar för att uppsägningen inte bör genomföras. Aaltonen har vid hörandet inte framfört några sådana grunder som skulle ha kunnat utgöra hinder för uppsägning.
Välfärdsområdet har sagt upp Aaltonen på produktionsrelaterade och ekonomiska grunder. Arbetsgivaren har rätt att strukturera sin organisation på ett ändamålsenligt sätt. När enheter sammanslås leder det entydigt till en minskning av behovet av chefer, eftersom det i en enhet finns en chef. Aaltonens enhet har varit liten jämfört med andra motsvarande enheter inom välfärdsområdet, och organiseringen av arbetet har därigenom varit ineffektiv. Välfärdsområdet har bedömt att det är ändamålsenligt att slå samman två små enheter under samma chef och att arbetsmängden är fullt hanterbar för en person. Även andra chefer inom välfärdsområdet har liknande eller ännu större ansvarsområden att sköta, och med tanke på arbetsmängden har dessa uppgifter kunnat hanteras av en enda person.
Så som den som har anfört besvär påpekar, handlar det om en omfördelning av arbetet. När enheter slås samman under samma chef uppstår emellertid synergieffekter, eftersom många uppgifter kan utföras lika snabbt oavsett om chefen har ansvar för en eller två mindre enheter. Informationsspridningen blir till exempel effektivare om en enda chef, i stället för två, deltar i mötena för sektorns serviceansvariga, i HR-informationsmötena för chefer, skickar ut interna meddelanden till enheterna och deltar i enheternas personalmöten. Påståendet att arbetet inte skulle minska stämmer alltså inte. En chef kan i många avseenden utföra samma arbete för en eller två enheter med samma arbetsinsats. Visst kommer arbetsbördan för den kvarvarande chefen att öka i vissa avseenden, men det innebär inte att arbetsgivaren inte skulle ha haft rätt att strukturera sin organisation på ett ekonomiskt effektivare sätt. Organisationen har också rätt att besluta i vilken utsträckning den anser att det är nödvändigt att chefer är närvarande på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har ansett att två dagar per verksamhetsenhet är tillräcklig närvaro, eftersom chefen i övrigt är tillgänglig per telefon. I detta avseende har organisationen också ansett det ändamålsenligt att chefen inte behöver vara lika tillgänglig för de anställda som tidigare. I detta avseende har även den som anfört besvär ansett att chefens arbetsuppgifter minskar, vilket talar för svarandens ståndpunkt.
Påståendet att ”den minskning av arbetsmängden som ligger till grund för uppsägningen inte är väsentlig och varaktig” stämmer alltså inte, eftersom det rör sig om en varaktig förändring av antalet tjänster och befattningar, och att hälften av arbetet inom ett visst delområde tar slut uppfyller kravet på väsentlighet. Lagen tillåter uttryckligen att det kan röra sig om en minskning av arbetsmängden till följd av en omstrukturering av organisationen.
Omplaceringen i andra uppgifter har utretts i enlighet med lagen. Den tjänsteinnehavare som har genomfört uppsägningen har fyllt i ett formulär riktat till HR där tjänsteinnehavaren har redogjort för Aaltonens kompetens, vilket innebär att Aaltonens kompetens finns dokumenterad i HR:s uppgifter. Den chef som har genomfört uppsägningen har kontrollerat förteckningen innan brevet om hörande har skickats ut och utrett om det finns någon ledig uppgift som den person som skulle kallas till hörande skulle passa för utifrån sin kompetens eller efter en kortare utbildning. Tjänsteinnehavare ska i första hand erbjudas lediga tjänster. Eftersom det inte har funnits någon ledig uppgift som motsvarat Aaltonens utbildning och erfarenhet, har arbetsgivaren inte kunnat erbjuda Aaltonen en sådan i samband med brevet om hörande. Aaltonen har inte heller vid hörandet sagt sig vara lämplig för någon annan uppgift. Detta kan anses utgöra en tillräcklig redogörelse för att man på ett effektivt och lagligt sätt har försökt hitta alternativ till uppsägning.
Arbetsgivaren har gjort en bedömning utifrån de principer som fastställs i lagen och kollektivavtalet och har på grundval av dessa stannat för att välja en chef från en annan enhet att fortsätta som chef för den sammanslagna enheten. I motiveringen hänvisas det också direkt till kapitel VIII § 4 i VÄLKA, och på denna grund har de som skulle sägas upp valts: ”Vid uppsägning av arbetstagare av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker ska man i mån av möjlighet iaktta den regeln att man sist i ordningen säger upp sådana arbetstagare som är viktiga för välfärdsområdets eller välfärdssammanslutningens verksamhet och personer som förlorat en del av sin arbetsförmåga i arbete hos samma arbetsgivare. Om arbetstagarna på dessa grunder är likvärdiga, beaktas också deras försörjningsplikt och anställningens längd.” Arbetsgivaren har inte rätt att börja sprida information om en annan anställds privata angelägenheter, såsom underhållsskyldighet eller förlust av arbetsförmåga, till den som ska höras.
Arbetsgivaren har emellertid i sin motivering framhållit att valet gjordes mellan två av arbetsgivarens tjänsteinnehavare och därmed mycket noggrant motiverat varför valet just måste göras mellan dessa två personer (sammanslagning av enheter). Ofta är motiveringen av vilka som ska säga upp på produktionsrelaterade och ekonomiska grunder betydligt svagare; när till exempel 3 av 30 anställda sägs upp är urvalsgrunderna ofta betydligt sämre motiverade än i en situation där det specifikt handlar om att en av två tjänsteinnehavare sägs upp. Eftersom det inte har varit fråga om en uppsägning av orsaker som beror på personen i fråga, kan arbetsgivaren inte motivera uppsägningen med något annat än organisatoriska förändringar och den prioriteringsordning som anges i VÄLKA. Påståendet att arbetsgivaren inte skulle ha beaktat Aaltonens påståenden om att Aaltonen är en viktigare anställd för arbetsgivarens verksamhet än chefen för en annan enhet har beaktats i beslutet genom konstaterandet att den turordning vid uppsägning som anges i VÄLKA har följts. Antalet anställda har minskats på produktionsrelaterade och ekonomiska grunder i den ordning som anges i VÄLKA. Arbetsgivaren har blivit föremål för ett utvärderingsförfarande på grund av sin betydande skuldsättning. Arbetsgivaren har således tillräckligt väl motiverat valet av den person som skulle sägas upp.
Påståendet att hörandet inte utgjorde en verklig möjlighet att bli hörd stämmer inte. Aaltonen har getts tillfälle att framföra sin åsikt och har också utnyttjat det. Chefen har inte 2.1.2026 meddelat att personen har sagts upp, utan att arbetsgivaren kommer att sända en kallelse till hörande om uppsägning på produktionsrelaterade och ekonomiska grunder. Den som har anfört besvär har hävdat att den omständighet om minskad arbetsmängd som hon lyfte fram vid hörandet inte har beaktats. I det ursprungliga tjänsteinnehavarbeslutet har saken klart beaktats så här:
”När det gäller den uppsagda tjänsteinnehavaren Päivi Aaltonen handlar det om att man har sett över chefernas ansvarsområden och om att mindre enheter slås samman till större enheter. Det innebär att chefen för Grupphemmet Väinölä och chefen för Onnihemmen i Pukkila efter organisationsreformen kommer att vara samma tjänsteinnehavare.”
I beslutet har man uttryckligen övervägt en sammanslagning av de berörda enheterna och en minskning av arbetsmängden på detta sätt. Hörandet kan därför inte betraktas som ett skenbart förfarande, utan det har varit ett äkta hörande. Det har inte framlagts några bevis för att det skulle föreligga något procedurfel i ärendet. Det har inte begåtts något procedurfel.
Avslutningsvis kan konstateras att förfarandet har ingått i mera omfattande nedskärningsåtgärder på produktionsrelaterade och ekonomiska grunder, där organisationen uttryckligen har slagit samman flera uppgifter inom mellanchefsnivån för att förbättra organisationens sätt att fungera och dess kostnadseffektivitet. Dessutom har man försökt åstadkomma besparingar även på andra sätt än genom uppsägningar, och uppsägningar har även drabbat andra personer än chefer på mellannivå.
Välfärdsområdet bör undantagsvis tilldömas ersättning för rättegångskostnaderna, eftersom det är fråga om uppenbart ogrundade besvär som anförts i syfte att störa myndigheten. Välfärdsområdet har lämnat mycket tydliga och lagliga motiveringar till sitt lagliga beslut. Flera liknande beslut har fattats inom välfärdsområdet, och det har inte uppstått några problem med andra personer som har sagts upp på mycket liknande sätt. Välfärdsområdet har anlitat en jurist för att med en 2,5 timmars arbetsinsats delta i förvaltningsdomstolens handläggning av detta ärende. Timdebiteringen är 250 euro. Därmed uppgår välfärdsområdets nuvarande rättegångskostnader till 625 euro. Om handläggningen i förvaltningsdomstolen kräver ytterligare insatser av en jurist kommer vi att lägga till dessa kostnader på räkningen för rättegångskostnaderna.
Motivering till de advokatkostnader som uppkommit i tjänsteutövningen: Utgångspunkten för de rättegångskostnader som påförs välfärdsområdet är bestämmelserna om rättegångskostnader i 21 kap. i rättegångsbalken.
Enligt 21 kap. 8 § i rättegångsbalken är ersättningsbara rättegångskostnader kostnaderna för förberedande av rättegången och för utförande av talan vid domstolen samt för ombudets eller biträdets arvode. Ersättning betalas också för det arbete som rättegången föranlett parten och för förlust som direkt ansluter sig till rättegången. Om det har yrkats på dröjsmålsränta på ersättningen för rättegångskostnaderna, ska domstolen bestämma att en årlig dröjsmålsränta ska betalas enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen från det en månad förflutit från den dag då ersättningen dömdes ut.
Enligt förarbetena till bestämmelsen ska ersättning betalas i situationer där parten på grund av sin yrkesskicklighet eller specialkunskaper utfört sådana för rättegången nödvändiga och tidskrävande åtgärder som skulle ha varit utgiftsposter som ombudet eller biträdet hade fakturerat för om de hade utförts av denne (RP 107/1998, s. 19).
I Östra Nylands välfärdsområde är handhavandet av rättegångar organiserat som en uppgift för juristerna. Välfärdsområdet har som mål att utomstående advokattjänster endast i undantagsfall ska behöva användas och att välfärdsområdets egna jurister ska ha tillräcklig sakkunskap för att sköta juridiska uppdrag. I välfärdsområdets tjänst finns jurister som också uttryckligen har till uppgift att ta hand om rättegångar, och vid beslut om anställning har vikt fästs vid rättegångskompetensen och avläggandet av advokatexamen. Detta ska beaktas vid bestämmandet av ersättning för rättegångskostnader.
Enligt publikationen Oikeudenkäyntikulut (Rättegångskostnader) inom kvalitetsprojektet för Helsingfors hovrätts domkrets år 2011 utgör den ersättning som tilldöms en part själv för utfört arbete inte ersättning för direkt ekonomisk förlust, utan ersättning för den betydande arbetsinsats som den berörda parten själv har gjort i sitt eget ärende i samband med en rättegång och som hänför sig till nämnda parts specialkunskaper. För att ersättning ska kunna tilldömas krävs inte ens att den berörda parten har lidit någon direkt förlust till följd av arbetet. Det faktum att ombudet är anställt av välfärdsområdet eller har månadslön har således ingen betydelse för avgörandet i frågan om rättegångskostnader.
Vidare konstateras i publikationen inom kvalitetsprojektet för Helsingfors hovrätts domkrets år 2011 att man vid fastställandet av ersättningen också bör fästa uppmärksamhet vid vad man skulle ha varit tvungen att betala en utomstående person för arbetet. Om välfärdsområdet blir tvunget att betala en advokat eller något annat lagfaret ombud för att driva ett mål, är det sannolikt att ett ombud som anlitats genom anskaffning på den privata marknaden i Nyland skulle debitera minst x euro/timme.
Timarvodet har fastställts på marknadsbasis utgående från bestämmelserna i lagen om välfärdsområden. I bestämmelserna i lagen om välfärdsområden förutsätts att de stödtjänster som tillhandahålls, såsom juridiska tjänster, prissätts på marknadsbasis. Motsvarande prissättning tillämpas också när krav ställs i ärenden där Östra Nylands välfärdsområde är part. Med hänsyn till ärendets art och omfattning är därför ett timarvode på x euro i detta fall motiverat och rimligt.
Östra Nylands välfärdsområde påpekar att Helsingfors stad har tilldömts ersättning för sina rättegångskostnader i enlighet med etablerad rättspraxis i tingsrätter, hovrätter och högsta domstolen. I Helsingfors hovrätts domar 30.6.2022 S 20/2296 och 30.10.2015 R 15/1554 har den aktuella principen om ersättning för rättegångskostnader fastställts.
Janina Luminto är vicehäradshövding och har avlagt advokatexamen. Dessutom har hon tillstånd att fungera som rättegångsbiträde. Därmed besitter Luminto den yrkeskompetens som avses i regeringens proposition. Rättegångskostnaderna är således motiverade.
Bilagor:
- Tjänsteinnehavarbeslut om uppsägning
- Det beslut som besvären gäller – nämndens beslut (nämnden för ordnande av tjänster 3.3.2026, § 32)
- Förvaltningsbesvär
- Förvaltningsdomstolens begäran om utlåtande
Beslutsförslag
Social- och hälsovårdsdirektören:
Nämnden för ordnande av tjänster beslutar att lämna ovan anförda svar till förvaltningsdomstolen.
Paragrafen justeras genast.